Page 43 - En-introduktion-till-Svalbard

Brednäbbad simsnäppa (Phalaropus fulicarius)
En högarktisk vadare och en sällsynt art som besöker land endast under den korta häck-
ningstiden. Här råder ett omvänt häckningsmönster: När honan lagt sina ägg övertar hannen
ansvaret för dem och ungarna. Så snart ungarna är flygfärdiga och starka nog går färden till
havsområden långt utanför Västafrikas kust där de tillbringar resten av året.

Förutom dessa två vanligaste vadare händer det att vi träffar på till exempel Roskarl (Arenaria
interpres), Större Strandpipare (Charadrius hiaticula) och Sandlöpare (Calidris alba).

Smålom (Gavia stellata)
Under den senare delen av maj anländer smålommen från sina vinterkvarter längs Nordatlantens
kuster till sina häckningsplatser på Svalbard. Den föredrar oftast att häcka i isolerade par i öppen
flack terräng med sjöar. Lommens föda är fisk som den fångar bortanför boet, oftast i havet.

Snösparv (Plectrophenax nivalis)
Svalbards enda sångfågel och vårens budbärare! Flera tusen par snösparvar häckar på Sval-
bard – i allt från klippskrevor och skrymslen under stenblock, till en avskild vrå vid någon
gammal gruva. I augusti samlas familjer med snösparvar i allt större flockar för att i omgångar
flyga ut över öppet hav till de ryska stäpperna där de tillbringar vintern.

Svalbardripa (Lagopus mutus hyperboreus)
De ripor som finns på Svalbard härstammar inte från fjällripan i norra Skandinavien, utan har
troligen kommit från nordöstra Grönland. Eftersom ripan inte kan flyga några längre sträckor
stannar den året om på Svalbard. På vintern finner den frön och växtdelar under snön.

Övre vänster: Snösparv. Övre höger: Svalbardripa. Ovan: Brednäbbad simsnäppa.
Nedre: Smålom.

43