Page 38 - En-introduktion-till-Svalbard

Ovan: Storlabb. Övre: Kustlabb. Undre: Fjällabb.

Storlabben (Stercorarius skua) är störst av labbarna och finns framför allt längs Spetsbergens
västkust. Den är en duktig jägare som inte bara förföljer måsar och alkor för att snylta på vad de
har lyckats fånga, utan angriper dem också i flykten och dödar bytet genom att dränka det.

Kustlabben (Stercorarius parasiticus) är norra halvklotets kanske vanligaste labbart. Förutom
i Arktis finns den längs kusten i både Sverige och Storbritannien. På Spetsbergen skaffar
kustlabben sin föda på ett enda sätt: Den stjäl mat från den tretåiga måsen.

Fjällabben (Stercorarius longicaudus) häckar sporadiskt på Svalbard, men är faktiskt vanligare i
Skandinaviens fjälltrakter. Eftersom det inte finns några lämlar på Svalbard väljer fjällabben här
bytesdjur som ripkycklingar, andra fågelungar och snösparv som den jagar i bästa hökstil.

Bredstjärtad labb (Stercorarius pomarinus) häckar inte på Svalbard men observeras ibland.

Tretåig mås (Rissa tridactyla) är en havsfågel som finns i hundratusental på Svalbard. Vanligtvis
besöker den land endast då den häckar. Den delar gärna boklippa med grisslorna, och eftersom
den bygger ett riktigt bo som ”limmas” fast på klippan konkurrerar den inte om utrymmet
med grisslan, som lägger sitt ägg direkt på den nakna klipphyllan. Fågelbergen tystnar aldrig i
midnattssolens tid, och den tretåiga måsens engelska namn kommer just från dess högljudda
läte: Kittiwake.

Höger helsida: Tretåig mås.
38