Page 40 - En-introduktion-till-Svalbard

Ismås (Pagophila eburnea)
Ismåsen är en arktisk skönhet som aldrig lämnar Ishavet, inte ens under den mörka årstiden.
Den är en verklig överlevnadsexpert som äter allt från ägg, fågelungar och isbjörnens matrester
till sälars avföring och lysräkor i havet. Med sin snövita fjäderdräkt gör den skäl för sitt namn.
Populationen på Svalbard är endast omkring 2 000 par, och den är hotad i princip i hela sitt
cirkumpolära spridningsområde.

Vittrut (Larus hyperboreus)
Vittruten är en stor och kraftig måsfågel som häckar i glesa kolonier nära de stora fågelbergen.
Flera tusentals par häckar på Svalbard. Vittruten äter gärna alla slags ägg och fågelungar,
och finner även det mesta annat ätbart. Vittruten lämnar Svalbard i september-oktober och
återkommer i mars-april. Vintern tillbringar den i Nordatlanten vid Norges, Islands och Stor-
britanniens kuster.

Förutom de tre vanligaste måsfåglarna kan vi träffa på den sällsynta Tärnmåsen (Larus sabini)
och den ännu mer sällan sedda Rosenmåsen (Rhodostethia rosea). En liten population av
Havstrut (Larus marinus) häckar sedan 1930-talet också på öarna.

Silvertärna (Sterna paradisaea)
Silvertärnan har världsrekord i långflygning då vissa årligen migrerar från Arktis till Antarktis. På
Svalbard häckar närmare 10 000 par silvertärnor, främst i kolonier längs väst- och nordkusten.

Övre: Ismås. Undre: Vittrut. Ovan: Silvertärna
40