Page 27 - Albatrossi-Albatrossen-3_2021
P. 27
fick möjlighet att beakta udden under normaliserats. Det är ju en plats man sökte ta kontakt med, men utan fram-
optimala förhållanden, i medljus från bara måste se. gång. De sov säkert alla. Det kändes
kvällssolen. Det var en fantastisk nog surt, när man en gång ser något
syn som fick mig att tänka på alla FÖR HUUSELA INNEBAR Kap Horn fartyg, och så svarar de inte.
de tusentals sjömän som har rundat någonting mer än ett landskap att
udden under svåra förhållanden och beundra. – Man blev på bra humör av att se
hårt arbete. Det där området är också fartyg för man visste då att det fanns
en begravningsplats för förlista fartyg, – Känsloladdningen i att ha klarat andra ute till havs. Ibland blev man
vem vet hur många sjöfarare som har mig förbi Kap Horn och nu vara på den avundsjuk och jag tänkte på hur det
dött där, även finländska. vinnande sidan var enorm, eftersom skulle kännas att befinna sig på ett
Söderhavet är ett slags havets vildmarks- stort fartyg, där det är torrt, varmt,
HUUSELA VAR MEDVETEN om att seg- område, med alla sina motgångar och skyddat och tryggt, även om arbetet
larna framför honom med varierande omständigheter. När jag kom in på At- ombord på de stora fartygen inte alltid
framgång lyckats få VHF-telefonkontakt lanten var det som om en kvarnsten lyfts är så trevligt.
med Kap Horns chilenske fyrvaktare. bort från min hals. Livet blev lättare och
om man hade behövt hjälp skulle den ha HUUSELA, SOM I MARS lyckligt seglade i
I Chile finns det ännu platser där funnits närmare till hands. mål i Frankrike, berättar hur han efter
tjänsten som fyrvaktare, ”fareron”, de obligatoriska sponsor- och medie-
ännu inte ersatts med ett automatiskt, – När hela tävlingen på sätt och vis evenemangen drog sig undan till Lapp-
obemannat system. Enligt den chi- kulminerade vid Kap Horn, så försvann land för ett par månader. Där skidade
lenska flottan var fyrvaktaren på Kap också pressen och stressen över den han och förberedde tillsammans med
Horn åtminstone så sent som ifjol egna prestationen. Jag hade bevisat att redaktör Reijo Ruokanen ett självbio-
sergeant Adan Otaiza, som bodde och jag kan ta mig dit, jag kan, jag klarar grafiskt verk. Det ges ut av Otava och
arbetade på fyren tillsammans med sin av det och jag lyckas, berättar Huusela som garanterat kommer att vara en av
fru och deras 12- och 10-åriga döttrar. och medger att den sista etappen över höstens mest lästa böcker.
Atlanten var besvärligare än väntat just
Kanske höll fyrvaktaren som bäst på grund av förändringen i motivatio- – Trots att jag hade varit fyra måna-
på och åt kvällsmat eftersom han inte nen. der ensam på sjön, så trivdes jag bäst
genast besvarade VHF-samtalet från ensam på fjället där det inte fanns
havet. – Jag förväntade mig att nu är det någonting som människan hade byggt.
bara att marschera över Atlanten. Vis- Jag hade överhuvudtaget ingen läng-
– Till slut svarade ändå fyrvaktaren serligen var jag medveten om att det tan efter att omge mig med skid- och
och det först kändes fint. Vid det laget inte heller skulle komma att vara lätt, hisscentervärldens människovimmel,
hade jag inte talat med någon män- men det där återtåget över Atlanten skrattar Huusela, som är känd som en
niska direkt via radiotelefon på tre må- kändes nog väldigt långt och på ett social människa.
nader, sedan jag senast hade kontakt annat sätt mentalt tungt, eftersom
med ett fartyg, berättar Huusela. det i det skedet inte fanns så hemskt Vendée Globes tävlingsläkare hade
mycket nytt att se fram emot. Jag hade berättat att återhämtningen efter seg-
– Min radiotelefon har en räck- ju redan korsat Atlanten fem gånger latsen kunde ta gott och väl ett halvår.
vidd på max. 50 km, och det kändes tidigare.
fantastiskt att det fanns en människa – Under ett par månader vaknade
där i andra ändan, kanske fem kilome- Fraktfartyg såg Huusela sällan, i syn- jag mitt i natten, hur trygg jag än var,
ter bort, särskilt när jag inte hade sett nerhet på Söderhavet. och trots det inte var någon fara på
några människor på så länge. färde och inget behövde kontrolleras.
– Där kunde det gå två månader Först fyra månader efter målgång bör-
– Jag använde visserligen satellit- utan att man såg ett fartyg. Jag minns jade jag känna mig normal.
telefonförbindelse under resan, och det hur jag mitt på Söderhavet tyckte mig
funkade bra, och jag pratade med folk se ett franskt fiskefartyg, som jag för- Någon skörbjugg fick han ändå inte
om resan, men det är inte samma sak med sig från Kap Horn.
som VHF-samtal, som är något mycket
mer intimt. Människan man pratar Provianten var så bra och jag hade
med är då närmare, nästan ansikte med mig en massa vitaminer och kost-
mot ansikte, beskriver Huusela. tillskott. För kroppen var den där trip-
pen nog inte så hemskt hälsosam, men
– Fyrvaktaren pratade mycket dålig nu är det gjort och jag lever än, säger
engelska, när vi växlade några ord. Huusela när han gör sig i ordning inför
Jag vet inte om han förstod när jag kvällens flyg till Tokyo. När det gäller
lovade att jag någon dag kommer och segling lovar han framöver att bara åka
hälsar på honom som turist, sedan på små turer i Östersjöns lugna vatten,
när gränserna öppnat och flygandet i världens finaste skärgård.
Albatrossi | Albatrossen 27
